Fuck You I Wont Do What You Tell me

Musik är ett bra sätt att tackla de svåra stunderna i livet och något av det bästa för min del har varit Rage Against The Machines självbetitlade platta från 1992, och då särskilt Killing In The Name till maxad volym och med mig spottande och fräsande ikapp med Zach de la Roca i de magiska textraderna, de som var själva förlösningen i allt detta frustrerade. Och släppte det inte helt var det bara att köra på den igen. En fröjd, musikens tyngd, upplevelsen att hela kroppen var som en rasande amöba i känslan att det är rätt att göra uppror.

Rage Against The Machine la ner efter ett par plattor, närmare bestämt 2000. Med några trevare förra året så slår de nu på rätt ordentligt med spelningar och landar på Hulfredfestivalen tors 12 juni. Där har de givet sin 14-taggare hemma, tiill det kan en med fördel fylla på med Serj Tankian (System of a Downs frontfigur), och Anti-Flag. En högexplosiv anrättning det här.

***

Uppdatering 2017:

Inte lika lätt att sjunga med till, men System of a Down är ju också höjdare på att fylla själ och hjärta med uppror. Min favorit, inte den mest fuck-youiska, men intensivt och med gudbenådad körsång.

x