Musikfilm och fest i åtta dagar

Malmö börjar minsann bli bortskämt med musikdokumentärer, med start sön 4 feb rullar en veckas filmfest igång, Music Doc Festival 2007, med visningar på Panora, Victoriateatern, och det blir även en skvätt på Kino i Lund.

Riktigt intressant är greppet om musik i den islamska sfären och skapandet i opposition mot makthavarna och det politiska systemet. I The Rockstar & The Mullahs (Ruhi Mahid/Angus McQueen, UK) utmanar rockstjärnan Salman Ahmad förbudet mot profan musik i nordvästra Pakistan när han söker upp unga koranstuderande och förespråkar en rymlig, tolerant islam. I BBC-dokumentären Breaking The Silence (Simon Broughton, UK) vittnar afghanska musiker om konsekvenserna av att bryta mot talibanernas totala musikförbud och hur det kändes att åter kunna spela efter regimens fall 2002. En lite annan vinkel blir det i Sufi Soul (Simon Broughton, UK) där filmaren undersöker musiken inom sufismen, en andlig inriktning inom islam.
Mer om musikens politiska sprängkraft blir det i svenska Hitmusik (RåFILM), där bland annat Laleh och MJM Propaganda kommer till tals samt i Du vill så du kan, en pågående produktion om bandet Svenska Akademien.

Spännande inblickar är att vänta i filmerna om DIY-punkarna Selfish Cunt i As Angry As Me (Tom Shehan, UK) och om den baskiske Fermin Muguruza i egenproducerade Bass-Que Culture, mannen som använder musiken som råpolitisk plattform och vurmar för crossovers mellan punk, hardcore, rap och reggae. Knäppaste geniet efter Pink Floyds Syd Barrett kan mycket väl vara Frank Wild Man Fischer, gatumusikanten som under en period hamnade i Frank Zappas stall, nu portätterad i Derailroaded (Josh Rubin, USA).
Kultbandet Pixies historia berättas i loudQUIETloud (Steven Cantor/Mathhew Gulkin, USA), alternativ-countrysångaren Jim White i Searching For The Wrongeyed Jesus (Andrew Douglas, UK) och i Los Borbones (Pilar Velásquez, Spanien) får vi följa de experimentella rockarna med samma namn.
Japansk new wave blir det en hel del av, i Hard Copy (Takemi Shima, Japan), om Plastics, aktiva 1976–82, och i Now Is The Live (Katsumi Noguchi, Japan), om de högst aktuella Polysics, dominerande på Tokyos scen för nyavågen-nyavågen. Dessutom visas Made In Japan, ett paket med kortfilm och musikvideos.

Bland genrefilmerna är Made In Sheffield: The birth of Electronic Pop (Josh Rubin, USA) ett måste för de inbitna såväl som oss som darrade vid hotet om gitarrockens död i början av 80-talet, technogenerationen får en historielektion i High Tech Soul (Gary Bredow, USA) och så blir det en djupdykning i What is indie? (Dave Cool, Kanada), något som vi alla frågar oss och som tas upp till diskussion efteråt på Victoria.
American Hardcore (Paul Rachman, USA) är en film för grabbarna grus, med fokus på 80-talets unga arga misfit-kultur, och i Glastonbury (Julien Temple, UK) får du veta allt om det som anses vara världens främsta musikfestival.
Missa heller inte filmen om hiphopfestivalen Rock The Bells (Casey Suchan/Denis Henry Hennelly, USA) och Dave Chappelle´s Bloc Party (Michel Gondry, USA) om en gatufest i Brooklyn. Vill du ha bakgrundsstoryn ska du definitivt se From Mambo To Hiphop (Henry Chalfant, USA).

Doc Lounge (på Inkonst måndag) har på sin lott att visa Neil Young: Heart of Gold (Jonathan Demme, USA) och följer upp fint med en spelning av Cardigansavlöparen Up the Mountain med rutinerade Lotta Wenglén och Sweet Mary, alla musiker med starka rötter i amerikansk country- och folktradition, som den här kvällen tolkar Young.
Bland legenderna som visas på duken under veckan finns också Ali Farka Touré i Le miel n´est jamais bon dans une seule bouche (Marc Huraux, Frankrike), Leonard Cohen i I´m Your Man (Lian Lunson, USA), Billie Holiday i Strange Fruit (Joel Katz, USA). Den hugade kan också få veta mer om konceptrockarna The Monks i The Translated Feedback (Dietmar Post/Lucia Palacios, Tyskland/USA) och kanske vad som egentligen låg bakom ryktet om den trallvänligaste Beatlesmedlemmens död 1966, Who buried Paul McCartney? (Wouter van Opdorp, Holland). Och så talar George Michael ut om sitt liv i A Different Story (Southan Morris, UK).

Fest i anslutning till festivalen blir det förstås också, fredag 9 feb bjuder Panora (S:t Gertrudsg 4) på Popscene med bandet 27#11 och i samma lokal är det lör 10 feb avslutningsfest med Afroscene.

Plats och speltider hittar du på Music Doc Festivals hemsida.

Annonser

0 Responses to “Musikfilm och fest i åtta dagar”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s




2017. Slackersview 2.0. Att vara med band igen, Ragata, triggar skrivlusten. Fokus här blir på grrrls, queerpunk och rariteter, på Wazzup, längre intervjuer och musiktips, på film, foto, media, internet plus en gnutta politik.

Kategorier

Arkiv

februari 2007
M T O T F L S
« Jan   Mar »
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728  

………………………………………………

Länkar 2018: Musik/Politik/HBTQI 

Slackers View 1.0 (2006-2009) uppdateringar på gång

………………………………………………

Blog Stats

  • 16 835 hits
Annonser

%d bloggare gillar detta: