Visst är Google ett intressant och användbart redskap, tack tack för utbyte, men tänk vilken makt de har över informationsflödet. För egen del märkte jag av den makten tydligt när jag flyttade från Blogspot till WordPress. Med wordpressen minskade antalet besök på Slackers View radikalt och siffran är ännu låg, trots att jag apar mig on-line ganska ofta. I kontrast har blogspoten fortfarande mer trafik än wordpressen, fast jag inte har publicerat något nytt inlägg där på över nio månader. Varenda gång jag googlar kommer slackersview.blogspot.com upp som första resultat och slackersview.wordpress.com som tredje. Why, oh why, frågar jag mig. Rent retoriskt.
Jag vet att Google äger Blogspot. Därför är det logiskt att googla frågan who owns blogspot. Som första träff kommer www.blogger.com/about upp och när jag klickar på länken kan jag läsa solskenhistorien om Blogger, om Pyra Labs som startade företaget 1999 (det här var när IT-bubblan var som störst. Men vi var inte finansierade av något riskkapitalföretag och festade inte direkt vilt eller spelade ping-pong och drack gratisöl), om att Pyra Labs några år senare sålde företaget till Google och att de numera är ett litet (men något större än förut) team i den koncernen, och så finalen: Om du vill veta mer om Google kan du gå till google.com. (Även bra för sökning.). Jag gillar parenteserna. Som andra träff på googlefrågan kommer www.blogger.com upp, så att jag enkelt kan starta en Blogspot-blogg.
Jag googlar frågan who owns wordpress. Som första träff får jag upp den smidiga länken www.smh.com.au/news/web/building-a-better-blogosphere/2007/03/26/1174761375473.html och infon att Mr Mullenweg left CNET in 2005 and shortly afterward launched Automattic, which owns WordPress.com. Hört talas om Mr Mullenweg och Automattic förr? Det har inte jag. Först som nionde träff en.wordpress.com/signup, så att jag enkelt kan starta en WordPress-blogg.
Tredje googlesökningen blir på frågan who owns power. Enligt första träffen är det www.ownpower.se som har makten, ett företag på Gotland vars vision är att möjliggöra för Gotlänningarna att investera i lokal fönybar energiproduktion. På andra träffen hittar jag ETC Group, som egentligen ställer frågan who owns nature och som is dedicated to the conservation and sustainable advancement of cultural and ecological diversity and human rights. Jag tänker att i slutänden är det nog naturen som tar makten över människan, lite lagom hämndlystet, men det där dedicerandet låter i och för sig bra och jag avstår därmed från att undersöka de cirka 239 000 000 följande träffarna.
Nå. I detta inlägg förekommer ordet Google tolv gånger, om jag har räknat rätt. Slackers View förekommer tre gånger. Å andra sidan uppdaterade jag häromdagen min forna Blogspot med en Google-diss. Rent hypotetiskt skulle detta försök till battle kunna leda till att jag rankas ner i Googles sökmotor, av någon eller något. Matrix! Men rent konkret hittar kanske bara en handfull vägen till den aktuella Slackers View-bloggen via bildlänken, en liten piss i Mississippi i kampen om uppmärksamhet.
Annars kan jag berätta om ett Hotmail-konto som fanns i något bortglömt syfte. Vid anskaffandet försökte jag sjuttioelva gånger ange Sverige som bas, utan att lyckas. Till slut fick jag acceptera att vara från USA. På grund av frustration och som barn av min tid, 11 september-attacken mot World Trade Center och påföljande al-Quaidajakt låg färskt inpå minnesknuten, blev det nonsen i resten av formuläret också, bland annat namnet Mimi Binladinsdottir. Efter ett tag upptäckte jag att jag alltid hamnade på MSN Arabias sida vid utloggning från den hotmailen. Någon eller något hade klassificerat mig. Echelon! Det var inte så kul att bli fastställd på det viset, fast i efterhand tänker jag mest på fördelen med att vara en marknadmässigt ointressant arab: Jag slapp västvärldens stora gissel, att bli reklamspammad.
Nå. I det här blogginlägget förekommer ordet jag 40 gånger, enligt sök och ersätt-funktionen i Word, jag kom på att jag inte behövde räkna manuellt, och det klår Googledroppandet. David-Slacker mot Goliat-Google. Min imaginära makt. Min reella kamp om uppmärksamhet, som kanske mest resulterar i att någon eller något att klassificerar mig – igen. När jag ändå har ordet vill jag påstå att jag är ett helt anonymt begrepp samtidigt som jag alltid måste leva med att vara jag. Fast andra ser mig antagligen som du. Jag ser dig som du. Och du är jag. Men jag funderar vidare en annan gång. Nu ska jag jorda mig med lite sömn.
Senaste kommentarer