Jag brukar inte gå i spinn över Malmöfestivalen och dissade årets program rätt hårt när det kom, den kraftigt bantade musik- och kulturscenen i Slottsparken, det som brukar locka upp mig en sväng bland alldeles för många människor. Sötebrödsdagarna över, tänkte jag. Men efter dagens besök kan jag säga att: Vilken hit att riva stängslet på Mölleplatsen, bara ha en stor musikscen och flytta Kulturmanegen dit! Fortfarande ett fjortisfylleslag vid odlingarna som får stadsträdgårdsmästaren att gråta månaden ut, men med en avslappnad stämning i området som jag inte har sett sedan Bastionens dagar, riktigt drägligt att bara flyta runt.
Vi anlände sent till SoKos (FR) spelning i Manegen och fick vänta några låtar på att folk skulle lämna så att vi kunde komma in. I sanning independent pop, charmen räckte till i det rummet, även om jag fortfarande skattar närheten högre när hon lirade på Debaser förra året.
Lite klokare bestämde vi oss för att köa i god tid till Sirqus Alfon, också i Manegen, en sinnlig föreställning med kroppskonster av hög klass och fint bögiga punkfunktolkningar av disco- och housedängor från 90-talet. Publiken stormade ytan framför scenen ett antal gånger och blev lika snabbt bortmotade till sittplats igen av vakterna, men vid finalen kunde inget hålla den danssugna massan borta.
Hemgång sedan, men kvällen visade sig innehålla ännu en positiv överraskning. Vi gled förbi Bodoni, fastnade i ett gig med trallpunkarna Royal Stakeout, riktigt tajt och bra, och medan killarna i bandet och killgänget vid scenkanten gned sig mot varandra spanade vilda e och jag, något mer diskret, in en tjej i publiken. Lite skvaller efteråt med Iain och vi kom på att det var gitarristen i Beyond Pink. Klart att vi går nästa gång de brudarna spelar i Malmö.
Beyond Pink hade ju också spelat den kvällen, missade ni det? Attans. Vilken gitarrist är det ni är sugna på?!