En afton med Blondie

Dags igen för en av de supertrevliga kvällarna med En afton, den här gången med Blondie i fokus, tolkad av namnkunniga musiker. För vad sägs om ett Allstar kompband med Jens Jansson (Brainpool, A Camp), Jens Andersson (The Ark), Magnus Sveningson (Cardigans), Patrik Bartosch (Eggstone) och Johan Melin samt ovanpå det gästartisterna Cecilia Nordlund, Toril Lindqvist (Alice In Videoland), Dennis Lyxzén (The International Noise Conspiracy), Markus Krunegård (Laakso) och Maja Ivarsson (The Sounds).
Kvällens film heter One Way Or Another (2006) och förutom Deborah Harry och kollegorna Clem Burke, Chris Stein och Jimi Destri medverkar bland annat Iggy Pop, Tommy Ramone och Chris Frantz (Talking Heads).
All namedropping som behövs för att veta att ons 27 feb i Malmö bäst spenderas på Debaser.

Blondies genombrott kom med låten Denis på andra plattan, Plastic Letters (1977), och det var bäddad för succé när Parallel Lines släpptes året efter, det album som de flesta har i cdhyllan, med klassiker som Hanging On The Telephone, Picture This, Heart Of Glass, 11.59 och just One Way Or Another. Personliga favoriter från den plattan är kanske ändå I Know But I Don´t Know, inte så direkt, bara lagom knasig, samt bonusversionen på senare år, Once I Had A Love (aka The Disco Song), that´s da shit.
Nästkommande Eat To The Beat (1979) hade sina poänger (med Dreaming), likaså Autoamerican (1980) (med The Tide Is High och Rapture) och gruppen fick också sin största hit någonsin samma år, med låten Call Me (1980). Sedan får väl sägas att de sista studioalbumen mest är för de inbitna, men det kanske En aftons artister biter tag i!?

Deborah Harry gick solo redan 1981, men riktigt samma magi blev det aldrig, trots lovvärt experimenterande. Senaste alstret, Necessary Evil (2007) känns mest lite sorgligt, inte dåligt men jag blir mest konfunderad över vad det är hon vill göra: New wave enligt beprövat recept eller någon sorts rock med nu wave-ambitioner.
Däremot har den blonda favoriten under åren medverkat i en sjuhelsikes massa andra musik- och filmprojekt och det skulle vara intressant att fördjupa sig i en regnig dag eller fem, sex, sju.

QUEER BASE 22 feb bilder

QUEER BASE biter sig kvar i Malmös nattliv, även om liveakterna med Le Bombe och Heidi Mortenson blev sinkade en timme och därmed också den sista rushen på dansgolvet, men dj m/k gjorde en grandios insats den stund som var kvar.

Goddamn – är det film eller fest?

Jag tänkte tipsa om några av helgens filmer på Music Doc i Malmö och Lund, som börjar fre 15 feb och pågår till sön 24 feb. Men. Jag fastnade på festprogrammet. Vilket jävla program. Värre än en fjortisresa till Mallis.

Det börjar fre 15 feb med invigningsfest på Inkonst där stockholmarna Jet Set Sweden bjussar på jazzig biljaktsmusik (sic!) och göteborgarna Räfven tar vid med vansinnesstreet folk, progg och klezmer – de senare skildras också i filmen Räfven – ett proggbands resa 21 feb. Samma artister festar även skiten ur lundaborna kvällen efter på Mejeriet och då också med Svenska Akademiens soundsystem i båset.

Lite softare livehäng blir det därefter några dagar.
Jakob Riis levererar lågmält brus sön 17 feb i samband med att La Ville/Die Stadt visas (Kino + Victoria), en kombo av Berlinstumfilmen Die Sinfonie der Großstadt från 1922 och ljudvandringen La Ville. Die Stadt. Metropolis Paris från 1984. Det elektroakustiska liveexperimentet Nuaia tassar rätt tyst också, mån 18 feb efter Doc Lounges countrymentär om de tre brudarna i Dixie Chicks, som fick det tufft i USA sedan de dummat sig mot Bush.
Fortfarande experimentellt men med betydligt tydligare knaster och orkesterdikesflashar här och var blir det när Hans Appelqvist och hans lite läskiga följeslagare Naima kommer till Spegeln ons 20 feb respektive Mejeriet fre 22 feb. Onsdagen kan man också kolla in El Zohor, med rötter i Egypten och Palestina men basen i Malmö, på Panora. Om du har pröjsat biljett för The Exchange, en belgisk film om möten och musikaliskt utbyte mellan barn från Israel och Palestina, går du gratis in på konserten.
Mer musik som bomull på ett orättvist liv fås i Sierra Leones Refugee Allstars tors 21 feb och de afrikanska koraspelarna Sousou och Maher Cissoko svänger till det efteråt på Jeriko. Torsdagen går även i punkens tecken och Panora har spikat hardcore med Bad Amputation, inramat av Nelson och punkarna (utspelas i Chile), Back At The Front (om Landskronapunkarna The Negatives) samt Musikidioten (utspelas på Kafé 44, Stockholm) och Ostpunk – Too Much Future (Tja: Östtyskland).

Sedan in med en högre växel igen, det är ju finalhelg gudbevars.
Innerlighetsjazz med Josef och Erika kan man lyssna till på Victoria fre 22 feb, eller så kittlar man öronen med lite strävare Tsukimono (experimentellt) och Cut City (reverbrock) på klubben The Space Between på Rundgång. REKLAM: Har du fått nog av Music Doc-arr skakar du naturligtvis de electrolurviga på QUEER BASE istället på fredagen.
Och så avslutningsfest lör 23 feb på Jeriko, med Andreas Bertilssons electronica samt go musik av dj Adam Lundberg (minimal techno), Cinemix/dj Oof (breakbeat) och Full Pull crew.
Sön 24 feb, puh, kan varvas ner med indiefrukost till Patrik Malmborgs stenkakor på Victoria och indiekväll med The Lampshade, same place.

Ja och så var det det där med musikfilmerna. Det får jag ta mer om när jag har sovit på saken. Bara en sak till: Det här kan vara bra att ha om du går ut hårt under veckan.

Heja Johnny Scharonne

Min favoritblogg alla kategorier är Johnny Scharonnes sida, trannie som har streetwise humor, gör fantastiska målningar på terapin, ständigt lyckas variera modefotona på sig själv och dessutom uppdaterar så att det är en fröjd. Förutom den personliga bloggen är hen en av två som håller i Sodomi – det är svårt att låta bli, med en rejäl samling recensioner av gayfilmer, mest med bög- och transfokus. Men nu har de lovat att bli flitigare med att recensera filmer med lesbiskt tema, så då måste jag ju även rekommendera den, nicht war.

Multi med countrysmärta

Härlig truckförarcountry att vänta på Klubb Bakersfield i Malmö lör 16 februari, då får nämligen Nya Tröls fint besök av Caleb Klauder från Portland, Oregon, US. Influenserna är bland annat Dolly Parton, Ray Price och Courtney Granger. Yii-haa!

Banksy bättre än ni vet vad

Usch, jag fick lite ångest av Melodifestivalgrejen, så jag väger upp med en av Banksys mitt i prick väggmålningar.
People say graffiti is ugly, irresponsible and childish. But that´s only if it´s done properly.

Christers klister för Europa

Som en frisk fläkt från ompastugorna i de österrikiska bergen och gin & tonic- och salta pinnar-partyn med Boney M, Tom Jones och Kamahl (kolla youtubeklippet) på långkör: Den svenske vikingen Christer Sjögren gick hem i första delfinalen i Melodifestivalen. Kommer Europa kunna motstå I Love Europe? Var slutar universum? Räckte det inte med Jan Hammarlunds Jag vill leva i Europa (just nu i spansk version på hans myspace)?
Sällskap till finalen i Globen får klister-Christer, inte oväntat, av femtonåriga Amy Diamond och låten Thank You.
Och om ni tror att jag numera är schlagertillvänd så glöm det – jag sitter och redigerar morgondagens schlagersida till Malmös malligaste morgontidning.

Kamahl – The Elephant Song

Finfint med The Slackers

Det Malmö inte har ifråga om live skaklubb tar Köpenhamn igen – relativa nykomlingen Skankers Club har tagit hem det allra finaste med bokningen av The Slackers (USA). Support är inga mindre än allt mer drivna The Skandals, lyssna på deras outstanding material på myspacen. Datumet för begivenheterna är 7 mars och platsen är Støberiet, Kapelvej 44.
The Slackers är ett New Yorkband som har funnits sedan 1991 och de kokar ihop ett oemotståndligt gung på ska, rocksteady, reggae, dub, soul och swing. De har tidigare släppt tio studioalbum och i april kommer det elfte: Self Medication. Grymme sångaren Vic Ruggiero har bland annat spelat med Rancid, Crazy Baldhead och Chris Murray.
Själva gillar The Slackers rootiga artister som The Aggrolites, David Hillyard and the Rocksteady 7 och Mikey Dread.